Naturviner

Det är kul med naturviner. Och ibland också väldigt oförutsägbart… Något som passar mig perfekt – jag gillar att bli överraskad. För ofta är det ju precis det det handlar om, att låga, eller inga förväntningar alls, överträffas. Men framför allt handlar det om möjligheten att få lära sig något nytt – inte bara om vin utan även om sig själv. Min bild av hur ett vin får smaka och dofta har sakta men säkert förändrats och inte minst utvidgats, uppfattningen om vad som är gott är inte densamma som för bara ett eller två år sedan.

Eller för sju år sedan… Fram tills dess hade jag ratat det mesta av mousserande slag. Men så kom ett bröllop i vägen, och på bröllop måste man ju dricka champagne…

Nu kan jag inte tänka mig en helg utan bubbel före maten.

Torrt ska det vara, och allra helst champagne.

Laherte Frères Blanc de Blancs Brut Nature

Från Chavot, en by som ligger i Coteaux sud d´Epernay (mellan Marnedalen och Côte de Blancs) kommer Laherte Frères Blanc de Blancs Brut Nature. Laherte Frères var min naturchampagnedebut och jag visste ärligt talat inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. Dosagen var inte bara låg utan till och med obefintlig, inget socker tillsatt. Så att det skulle bli en supertorr och troligtvis mycket frisk och syrlig upplevelse var ungefär var mina gissningar till slut landade. Det var alltså med stor nyfikenhet jag förde glaset till näsan för att lukta. Och det luktade… ingenting?! Men vad smakade det då? Inte mycket. Lite mineral och så inte mer.

Det var alltså bara att ställa undan glaset och gå och göra något annat en liten stund. Och det hjälpte, för efter femton minuter i glaset så började champagnen öppna upp sig. Försiktiga dofter av mogna äpplen och rostat bröd. Äntligen! Och äpplena blandades med en kvardröjande, fin ton av citrus i munnen. Från att bara ha smakat mineral, utan vare sig syra eller fruktighet, så var detta plötsligt en riktigt trevlig champagne. Frukten och syran var till slut på plats, och non dosagen visade sig genom en torr, härlig krispighet.

En champagne att ha tålamod med helt enkelt, och vem vet, kanske ett år på hyllan är den allra bästa tålamodsprövningen…

Le Vin de Jardin 2016

Ett vin som nog inte blir bättre av att läggas på hyllan är Le Vin de Jardin 2016, ett rött naturvin från La Grange aux Belles som har sina odlingar i Anjou i Loiredalen. Vinet är gjort på 100% Grolleau, en druva som främst används i rosévin och som brukar hålla ganska låg alkoholhalt (här 11,5%).

Jag fick rådet att dricka vinet lätt kylt – vad som nu menas med det. Jag dricker alltid mitt rödvin lätt kylt, det vill säga runt 16 grader (det stiger ju fort i temperatur när det väl hällts upp i glaset). Men jag gjorde som jag blivit tipsad och lät vinet stå i kylen en stund extra tills det höll runt 14 grader. Sen hälldes det vackert jordgubbsröda vinet upp i glaset och förvirringen var åter där.

”Vad är detta?” minns jag att jag tänkte. Vinet luktade inte som vin gör. Det påminde lite om saft, vilken sort vet jag inte, men det smakade också annorlunda. Kanske fanns det en försvinnande ton av stall och lite färska örter där, och så massor av mjuka, snälla röda bär… Men så var det den där doften som också återfanns i smaken, som jag inte kunde sätta fingret på. Saft? Nja… Vinet ställdes in i kylen igen och togs inte ut förrän det blivit ännu lite kallare. Och det gjorde susen. Saftsmaken dämpades till förmån för de där röda, mjuka sommarbären och en hint av mynta. Och så gjorde stallet sig påmint igen.

Efter viss tvekan och många frågetecken landade upplevelsen ändå i något positivt, i ett mjukt och lättdrucket vin helt befriat från sträva tanniner. Ett vin att dricka välkylt, skulle jag råda…

André Beaufort Polisy Brut Nature Réserve

Och för att runda av naturvinstemat så slutar jag där jag började, med champagne: André Beaufort Polisy Brut Nature Réserve. En champagne gjord på 80% Pinot Noir och 20% Chardonnay, med ursprung i Polisy, en liten kommun i Aube

Med den förra champagnen i friskt minne hade jag förberett mig på ett liknande tålamodsprövande scenario. Men André Beaufort bjöd på en helt annan upplevelse. Den var lättillgänglig från början till slut. Knastertorr som en brut nature ska vara, och med en ganska hög syra. I övrigt så försökte jag fånga en flyende ton av mineral, men den försvann i förmån för rostat bröd och gul frukt, något som förstärktes till apelsin och persika när jag gick ut för min sedvanliga utomhusprovning. Med ”friskt” syre i glaset frigjordes också härligt krämiga toner av vanilj och grädde.

Kanske var det dumt av mig att tro att denna champagne skulle bete sig som den förstnämnda när den kommer från ett annat geografiskt läge och har en annan druvsammansättning, men jag tror att fler med mig har en föreställning om hur naturviner ska vara. Men de är på inget sätt enkelspåriga. Precis som med ”vanliga” viner skiftar de i karaktär utifrån druvsammansättning, men också beroende på var de odlats, hur vinifieringen gått till och vem som odlat dem. Det enda man med säkerhet kan säga är väl egentligen att man låtit naturen styra så långt det är möjligt, vilket förstås är anledningen till att det är svårt att hitta ett tråkigt naturvin.

Så öppna en flaska, lufta den någon timme och ni har en intressant upplevelse framför er. Ibland är vinet fantastiskt gott, ibland inte. Som med allt vin.